Fredag 25 april, klockan 01.00: Effekten börjar skruvas ner som en förberedelse inför testet. Operatörerna är instruerade att ta ner effekten till mindre än hälften av den normala innan man kan genomföra försöket.

Under fredagen: När uran klyvs av neutronerna i reaktorn bildas stora mängder Xenon-135, ett ämne som har förmågan att binda de neutroner som klyver uranatomerna och kan därför effektivt bromsa kärnreaktionen. När reaktoreffekten går ner ökar produktionen ax xenon-135. Därför måste en snabbstoppad reaktor vanligtvis vänta ett antal timmar med att gå upp i effekt igen.

14.00: Nödkylsystemen kopplas ur. Det är ett av flera säkerhetssystem som stängs av under fredagen inför nattens test.

23.10: Reglersystemet kopplas om till manuell effektreglering inför testet. Samtidigt bromsas resaktionen ytterligare.

LÖRDAG 26 APRIL, klockan 00.28: När operatören Leonid Toptunov ska ta ner effekten till rätt nivå för testet (30 procent av normal effekt) begås ett misstag. Effekten hamnar på cirka en procent. I detta läge ökar produktionen av xenon-135 vilket gör det mer eller mindre omöjligt att få upp effekten igen. Här borde testet ha avbrutits.

01.00: För att öka effekten till rätt nivå dras alla utom sex styrstavar ut ur reaktorn. Ändå stiger effekten bara marginellt. Trots att effekten är långt under den rekommenderade nivån beordrar den ansvarige chefen, Anatolij Djatlov, att testet ska genomföras. För att inte riskera att snabbstoppet träder in kopplas kontrollsystemet ur. Reaktorn är nu i ett instabilt läge med betydligt färre styrstavar än reglerna tillåter.

01.23: Testet startar med att turbingenerator 8 kopplas bort och pumparna i reaktorn stannar. Det får katastrofala följdverkningar: vattenmängden i reaktorn sjunker, vilket får klyvningshastigheten och därmed effekten att öka dramatiskt. Plötsligt börjar reaktorn skena.

01.23.40: Efter 36 sekunder trycker man på AZ5-knappen, snabbstoppet. Det innebär att samtliga styrstavar skjuts in reaktorn. Stavarna är tillverkade i ett material som binder neutronerna, som klyver uranatomerna, och bromsar på så sätt kärnklyvningen. Stavarnas spetsar, som först skjuts in i reaktorn, är gjorda av grafit som inte binder neutronerna utan tvärtom bidrar till ökad klyvning. Därför ökar effekten blixtsnabbt och okontrollerat till cirka hundra gånger mer än full effekt.

01.23.49: När temperaturen i reaktorn når 2 000 grader smälter bränslet och ångbildningen ökar blixtsnabbt. Tryckökningen leder till en ångexplosion i reaktorn. Vattenångan reagerar i sin tur med grafiten och stora mängder vätgas bildas. Och när vätgasen blandas med syret i luften bildas knallgas.

01.24: Reaktorn sprängs av en våldsam knallgasexplosion. Det 1 000 ton tunga locket flyger av reaktorn och blottar härdsmältan. Stora mängder radioaktivt material sprids upp i atmosfären.

Radioaktiva partiklar sprids med regnmoln över stora delar av Europa. Gunnar Bengtsson, generaldirektör för statens strålskyddsinstitut, redogör på en presskonferens för storleken på det radioaktiva utsläppet. I Sverige drabbas Gävletrakten hårdast av det radioaktiva nedfallet.

Ingen varning utfärdas omedelbart till befolkningen i den närliggande staden Pripyat, som fortsätter att sina liv som vanligt under lördagen den 26 april 1986.
Men ett par timmar efter explosionen kommer rapporter om personer som mår dåligt med svår huvudvärk, metallisk smak i munnen och okontrollerade kräkningar.

Eftersom kraftverket styrs från Moskva, får de ukrainska myndigheterna inte reda på situationen direkt. Först dagen efter, mer än 24 timmar efter olyckan, utfärdas evakueringslarmet i staden. Klockan 11 anländer bussar och klockan 14 påbörjas evakueringen.

Befolkningen informeras om att evakueringen endast ska pågå i tre dagar. Därför får de flesta inte med sig mer än det absolut nödvändigaste och många ägodelar lämnas kvar. Senare står det klart att evakueringen ska bli permanent och Pripyat är en spökstad än i dag.

Sovjetledningen mörklägger under flera dagar att katastrofen har skett. Först på kvällen den 28 april meddelar sovjetiska myndigheter att en olycka har inträffat vid Tjernobyls kärnkraftverk. Under tiden har strålning från olyckan nått Norden utan varningar från Sovjetunionen.

Den 20 maj 1986 påbörjas arbetet med att innesluta reaktorhärden i en skyddande sarkofag av betong och stål.

Mer än 400 000 kubikmeter betong och 7 300 ton stål går åt till konstruktionen, som står färdig i november samma år.

Snart står det dock klart att sarkofagen inte kommer hålla i mer än 20–30 år och 1992 påbörjar ukrainska myndigheter arbetet med att hitta en mer permanent lösning.

Lösningen blir att upprätta ett 110 meter högt skyddshölje som kommer att innesluta hela reaktorhärden och den nuvarande inneslutningen.

Efter en lång planeringsprocess och flera förseningar påbörjas bygget i september 2010.

I april 2016 är skyddshöljet i princip färdigbyggt. Höljet har upprättats bredvid kraftverket och är sedan tänkt att skjutas in över reaktor 4 och den gamla sarkofagen.

Skyddshöljet i proportion
till andra kända byggnader

OLYCKANS OFFER

• Två tekniker dödas direkt av själva explosionen.

• Ytterligare 29, bland annat tekniker och brandmän, dör av akut strålsjuka inom ett par veckor efter olyckan.

• Av de cirka 600 personer som befann sig vid anläggningen under olycksnatten får 134 akuta strålskador (stråldoser upp till 16 Sv), varav 28 personer avlider under de första fyra månaderna efter olyckan av olika följdsjukdomar.

• Elva personer som befann sig vid kärnkraftverket under olycksnatten avlider senare (1987–1998) av sina strålskador. Däremot finns ingen säker statistik om antalet dödsfall som orsakats av det radioaktiva nedfallet från haveriet.

• Världshälsorganisationen, WHO, uppger att 4 000 människor i de drabbade länderna har dött eller kommer att dö som en direkt följd av den ökade strålningen. Andra rapporter talar om betydligt fler dödsfall.  Greenpeace uppskattar antalet döda till 93 000, medan en rysk studie räknar till en miljon redan döda. Klart är dock att man sett en ökad frekvens av sköldkörtelcancer bland barn efter olyckan.

Fakta: Fredrik Rundkvist
Grafik: Paul Wallander och Patrik Lindvall
Digital layout: Konrad Cronsioe och Linn Ogelid
Bilder: Börje Thuresson, Tommy Mardell, Krister Hansson, AP, TT, och AFP
Källor: Strålskyddsmyndigheten, IAES, TT
Följ oss på Facebook: facebook.com/aftonbladetdigitalstory/